Anders Hultgren

Kort historik över den store donatorn


Anders Hultgren föddes den 15 oktober 1732 uti torpet Brostugan på Holma ägor i Tjällmo socken och han dog i Nedre Bossgård den 25 april 1813 och här berättas kort om ett märkligt människoöde om hur en obändig vilja att klara sig själv, kan bära en individ genom stora svårigheter. Vid 2 års ålder blev han föräldralös och som vanligt var på den tiden såldes han på auktion till lägstbjudande. Han beskriver den tiden i sitt testamente i följande ordalag: ”Som andra fattiga faderlösa barn blev min lott i barndomen att flyta omkring som vatten om sten.” När han blev elva år bedömdes han kunna försörja sig själv. Då upphörde socknens bidrag till de gårdar som tagit hand om honom och som haft nytta av det arbete han utfört  och som gett honom mat och husrum.. Således fick han själv ta ansvar för sin försörjning och bostad redan som elvaåring och att arbeta som dräng. Som han själv skriver i sitt testamente ”förtjänade jag mitt bröd med tjänst”.

När Anders var 25 år blev han soldat och deltog under några år i det misslyckade kriget som Hattpartiet igångsatte mot Preussen 1757. Vid hemkomsten från Tyskland återbördades han också till Östergötland och här fick han möjlighet att återigen ägna sig åt jordbruket, det yrke som han tydligen tyckte bäst om.  Rätt snart arrenderade han också gårdar i de trakter där han tidigare arbetet som dräng, och ägde under några år hälften av Ås Norrgård i Västerlösa och slutligen köpte han och flyttade till Nedre Bossgård i Ledberg år 1801 och som han själv skriver ”hvarutinnan Herren så välsignade mitt arbete att jag kunnat förvärfva min egen jord”

Han var gift med Chatarina Jonsdotter, en bonddotter från Hackeryd.  De hade inga barn och Anders blev änkling 1803, men  gifte om sig den 2 december 1804 med Stina Lena Rydberg från Tomta. Hon var 37 år yngre , men även det äktenskapet förblev barnlöst. När han skrev sitt testamente hade han tydligen sina svåra barna och ungdomsår i åtanke.

Kvarlåtenskapen – den välskötta gården, omfattande 25 hektar åker och ungefär lika mycket skog och bete – blev kärnan i en stiftelse, vars avkastning går till studerande ungdomar inom socknarna Ledberg – Västerlösa – Lönsås – Tjällmo. Det är något oklart varför alla fyra socknarna blev ihågkomna i hans testamente men tydligen har han haft någon slags verksamhet i alla socknarna. Ursprungligen bestod alltså fondens avkastning endast av arrende inkomster från fastigheten Nedre Bossgård, men under senare år har finansförvaltningen av fondens kapital varit framgångsrikt och utgör numera huvuddelen av den årliga utdelningspotentialen.

Testamentet, som är daterat den 20 juli 1807 stämmer inte riktigt med de förhållanden som råder i samhället i dagens läge, utan Kammarkollegiet har medgivet permutation en gång för en bättre anpassning till nuvarande samhällssituation. Sedan testamentet skrevs 1807 har således samhället förändrats i högsta grad. Obligatorisk skola fanns inte på den tiden.

 Donatorns   avsikter torde ha varit att ge fattiga barn möjlighet till undervisning men den rent sociala delen av ändamålet med donationen har numera helt övertagits av samhället. Således får numera alla ungdomar som studerar eller går på yrkesutbildning stipendier från fonden tills de uppnår en ålder av 20 år. Från början
var den övre åldergränsen satt till 12 år, men skulle någon befinnas äga ypperligt snille och hava lust till studier eller något nyttigt hantverk var åldersgränsen satt till 15 år ”om till dess han ett år
varit vid akademien ” , men då måste han visa att han kunde räkna ”qvattuor, species och Regulade Tri samt skriva en försvarlig stil.

För att belysa vilka värderingar och synsätt som gällde för  den tiden citeras här några utvalda delar av testamentet. Där utsägs klart att arrendet från Nedre Bossgård för evärderliga tider skall tillhöra fattiga barn uti Vesterlösa, Lönsås, Tjällmo och Ledbergs församlingar. Fonden tillhör alltså inte kyrkorna och skall inte anses vara deras tillhörighet eller på något sätt förvandlas från rätta ändamålet men donatorn föreskriver att församlingarna utser vardera tvenne jordägande, förståndige, oegennyttige och redlige sockenmän till föreståndare. Dessa skall noga hava uppsikt över fastighetens skötande och byggnadernas iståndshållande samt att skogen endast till det nödvändigaste  nyttjas. Likaså skall föreståndarna hava noga uppseende och omsorg att barnen bliva väl uppfostrade och undervisade, så att de kunna läsa redigt i bok och förstå vår kristliga läras huvudstycken.

Någon belöning  till de utsedda föreståndarna skall inte utgå – ”helst jag förmodar att så kristligt sinnade män alltid i dessa för-samlingar finnes, som utan slik belöning vårda sig om fattiga barn.

Vid varje Valborgmässo – sockenstämma skall föreståndarna göra behörig reda för förvaltningen och uppge verificerad räkning för skattens riktiga utdelning så att intet av förra årets arrende må innehållas, utan årligen så utdelas, att intet öfverskott må blifva.”

På slutet av testamentet månar han också läsbarnen, och till de
av konfirmanderna ”som genom största flit och skicklighet sig utmärka kommer Pastor att utdela en premie.”

Anders Hultgren avled 1813 vid 81 års ålder. Hans ursprungliga gravsten på Ledbergs kyrkogård har av någon anledning inte kunnat återfinnas, men tacksamma sockenbor har rest en minnessten över honom och den står till vänster innanför grindarna i kyrkogårdens sydvästra hörn.

Denna korta levnadsbeskrivning över Anders Hultgren är nedtecknad i januari 2005 av Sven Wiktander, Åbylunds Gård, Ledberg, en f.d. ordförande i stiftelsen.